Oj oj jag vet inte vart jag ska börja.
Det har hänt mycket de senaste dagarna, orkar av förklarliga skäl inte ta allt.
Igår firade vi Thanksgiving i en stuga ca 2-2,5 h nordöst om Toronto.
Jättemysigt och det var verkligen speciell mat, jag gillade verkligen kalkon med gravy, var dock inget större fan av tranbärssåsen... Pumpapaj till efterrätt var speciellt, väldigt sött men det gick ner!
Efter middagen gick vi en långpromenad där jag såg inte en, inte två utan TRE ormar och den som känner mig vet ju hur livrädd jag är för ormar. Så fick såklart panik och grät som ett litet barn så Annette och en annan mamma (som var från Australien, hon avrådde mig från att åka till Australien om jag var så omrädd) fick hålla om mig...
När vi kom tillbaka till stugan så satte vi allihop (vi var totalt 16 pers) i en ring och spelade gitarr och sjöng. Mycket mysigt! Jag ska lägga upp bilderna från gårdagen någon annan dag.
För när vi kom hem vid 11-tiden på kvällen igår så frös jag oerhört mycket, skakade helt okontrollerbart och mådde riktigt dåligt.
För när vi kom hem vid 11-tiden på kvällen igår så frös jag oerhört mycket, skakade helt okontrollerbart och mådde riktigt dåligt.
Vaknade vid 5 imorse av att jag hade feber, otroligt ont i ryggen och magen. Låg bara och grät, somnade, vaknade, grät, somnade om osv. Höll väl på så fram till kl 11 då jag kände att inte längre var hållbart.
Skypade med mamma som kanske inte fick se det man som förälder vill se, nämligen sitt barn riktigt sjukt i ett land långt borta...
Så Annette skjutsade mig till Toronto East General Hospitals akutmottagning där dom konstaterade att jag hade hög puls och behövde vård. Lite strul med försäkringarna hann vi också med innan jag fick en säng och dropp i armen.
Fick göra både ultraljud och röntga lungorna då läkaren var lite orolig över att jag hade bröstsmärtor men det visade inget sådant. Däremot var mina njurar svullna och jag fick det svart på vitt att det var en njurbäckeninflammation som jag hade fått så fick stanna kvar några timmar för att få antibiotika intravenöst och sedan köra en tablettkur i 7 dagar.
Så himla typiskt, har aldrig haft en urinvägsinfektion i hela mitt liv men när jag får det, då ska det tamefan vara på riktigt också!
Nåja. Har fått komma hem nu, skypa med Mattias som varit min trygghet och stöttepelare idag.
Ska försöka kika på lite svenska tv-program nu innan jag hoppar i säng och hoppas på en bättre morgondag!
Slänger upp två bilder från Thanksgiving iallafall så får jag ta resten nån annan dag.
Pappa Joe (från Irland), mamma Annette (från England), Zhara (jag alltså), äldsta sonen Simon, Simons flickvän Natacha och yngsta sonen James. Mellansonen Thomas (Tom) som jag delar undervåningen med följde inte med.
Kommentera